Mitt kungadömme för en bit ost

När man med drömmande blick pratar om hur gott det hade varit med en bit ost.
När man återanvänder sina tepåsar flera gånger.
När man inte minns när man åt en påse chips senast.

Då inser man snart att ens livssituation faktiskt har förändrats. En student har strax över 7 000 att leva på i månaden. Till det måste vi betala hyra, mat, skollitteratur och försöka leva ett drägligt liv. Jag undrar hur många andra i vårt samhälle som kan tänka sig leva på så lite i månaden. Vissa tvingas till det men för många är det en omöjlighet.

Jag tänker inte få det här inlägget varken till nån predikan om att höja studiebidraget eller ett tillfälle till att klaga på livet och allt där till. Det slog mig bara just hur man plötsligt inser hur vissa sakers värde plötsligt förändrats. Saker som tidigare varit självklara är nu en lyxvara.