Med intryckets bagagelucka fylld men ändå inte nedtygnd tar jag nu tag i saken.
Jag har inspirerats av för många saker runt mig samtidigt att inte ta upp min kära hammare igen.
Jag gör det för att jag ska kunna se mig själv i ögonen och säga att jag i alla fall gör något. Jag kan göra något.
Att jag använder hammaren som symbol är självklar.
För man ska bygga där man står.
onsdag 5 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar