Faser och gryningar

Så va det klart. Många års av väntan och längtan är till ända.
Målet är uppnått och jag känner en stor tillfredsställelse över att faktiskt ha lyckats åstadkomma det här.
På ett sätt är det här lite som ett tydligt steg i livet. Ni vet sånna man har ett par gånger i sitt liv som symboliserar en ny fas av något slag. Jag är bara lite förvånad över att något så materialistiskt skulle kunna få mig uppnå just den känslan.

De senaste åren har jag lagt åt att skola mig, lära mig mer och mer och utvecklas. Under tiden har jag längtat och blickat framåt, till då när jag skulle få min alldeles egen utrustning.
Nu när jag har det, har jag uppnått mitt mål. En liten inre seger.

För mig betyder de här sakerna mer än just saker. De är en legitimation, ett ID-kort på att man är en yrkesman. Detta tillsammans med universitetets inspirerande föreläsningar om ny teknik ger mig känslan av att jag kan göra vad som helst. Och nu har jag verktygen att utföra dem.

Jag tror att det är dessa mål, små och stora, steg i vardagen eller i livet, är de som för oss framåt som människor. Inte att vi utvecklas av dem i sig, även om det kan vara ett resultat av vägen dit, men att vi behöver dessa mål för att orka fortsätta röra oss framåt. Att utvecklas för en mening.

Vad jag gör med denna nya inre legitimation återstår att se. Jag möter dock morgondagens gryning med ro i vetskapen om att jag snart har nya mål att längta till, drömma om och sträva efter.