Test

TestTest

test

Nervositet och Tvivel

Usch, jag vet inte.. Nervositet blandat med tvivel. Tror jag behöver någon som säger att de gillar det. Jag gör det. Faktiskt, kanske är jag den enda, men jag gillar det...
Vi får väl se vi får väl se

Insikt om tanken

Jag har den tråkiga tendensen till att tänka så mycket på saker, i så många olika vinklar, fortlöpningar och utvecklingar, att jag kan komma ifrån verkligheten och sanningen. Nu ska jag tänka igenom vad som egentligen är sant och vad som är fragment från min fantasi.

Flercitats-monolog

"Jag stod vi det rytande havet i natt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart
Där ute tändes nya ljus".
(Ljuset - Afzelius)

"Så vi klamrar fast vid tanken
på att sträva mot ett mål,
sen får tiden visa om man tar sej dit.
Man vill ju känna att man
ändå gör nåt av sitt enda liv;
Skall man falla vill man göra det i strid;
Vi lever ännu; Ja, vi lever ju".
(Vi lever ännu - Afzelius)

"Jag hinner inte vara skör
i detta rika lilla hörn
av självfixering när jag hör
Den Stora Striden".
(Tellus - Afzelius)

"Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
så länge orättfärdigheter får finnas kvar.
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för.
Det är det enda du kan skänka dina barn.

Och till dej, som står på tröskeln
och ska vandra ut i livet,
vill jag säja nåt som ska minna dej om mej:
Om du kämpar för dom svaga,
om du kämpar för det sanna
ska jag alltid gå vid sidan av dej."
(Jag går med dig - Afzelius)

Förstatligande kapitalism

Det märks att världen är i en förändring när kapitalismen börjar förstatliga sina banker...

Jag kan alltså gör jag

Med intryckets bagagelucka fylld men ändå inte nedtygnd tar jag nu tag i saken.
Jag har inspirerats av för många saker runt mig samtidigt att inte ta upp min kära hammare igen.
Jag gör det för att jag ska kunna se mig själv i ögonen och säga att jag i alla fall gör något. Jag kan göra något.

Att jag använder hammaren som symbol är självklar.
För man ska bygga där man står.

Robotmus

Dålig stämning

Omskolning

Profilbild

Sjöutsikt

När skogen dör borde min lägenhet på pappret öka i värde. För när inga löv är på träden ser jag genom skogen om ner till sjön.

Disk

Man vet att det är dags att diska när man måste flytta runt den på golvet för att komma fram...

Spagettin och katterna i Tunisien

En när jag var liten åkte jag och min familj och mormor och morfar till Tunisien.
Där bodde vi på ett hotell i en inte särskilt turistanpassad stad (mer om det en annan gång). Utanför vårt hotell bodde det en massa hemlösa katter. Vi tyckte synd om dem och matade dem med spagetti. Det tyckte gubbarna på andra gatan var väldigt roligt. Vi gjorde säkert deras dag.

Morfar och fransmannen.

Min morfar kunde tala alla språk i världen.
Eller nej, men han kunde göra sig förstådd på alla.
Eller ja, han pratade lister. Han kom från Listerlandet, ni vet, där mellan Blekinge och Skåne.

En gång hade han en fransman på besök som skulle hjälpa honom att bygga en sak. Morfar kunde inte franska och fransmannen kunde inte svenska, och ingen engelska heller för den delen. Trots det kunde de förstå varandra, fransmannen på sin franska och morfar på sin lister. De pekade på sina ritningar och pratade på sina språk.

Min morfar kunde tala alla språk i världen.

Faser och gryningar

Så va det klart. Många års av väntan och längtan är till ända.
Målet är uppnått och jag känner en stor tillfredsställelse över att faktiskt ha lyckats åstadkomma det här.
På ett sätt är det här lite som ett tydligt steg i livet. Ni vet sånna man har ett par gånger i sitt liv som symboliserar en ny fas av något slag. Jag är bara lite förvånad över att något så materialistiskt skulle kunna få mig uppnå just den känslan.

De senaste åren har jag lagt åt att skola mig, lära mig mer och mer och utvecklas. Under tiden har jag längtat och blickat framåt, till då när jag skulle få min alldeles egen utrustning.
Nu när jag har det, har jag uppnått mitt mål. En liten inre seger.

För mig betyder de här sakerna mer än just saker. De är en legitimation, ett ID-kort på att man är en yrkesman. Detta tillsammans med universitetets inspirerande föreläsningar om ny teknik ger mig känslan av att jag kan göra vad som helst. Och nu har jag verktygen att utföra dem.

Jag tror att det är dessa mål, små och stora, steg i vardagen eller i livet, är de som för oss framåt som människor. Inte att vi utvecklas av dem i sig, även om det kan vara ett resultat av vägen dit, men att vi behöver dessa mål för att orka fortsätta röra oss framåt. Att utvecklas för en mening.

Vad jag gör med denna nya inre legitimation återstår att se. Jag möter dock morgondagens gryning med ro i vetskapen om att jag snart har nya mål att längta till, drömma om och sträva efter.

Fight the war it self

"Do you care, who's fighting whom
Do you dear, to leave your room
Bewere, stand up and fight the war it self"
- Björn Afzelius

Vågar du?

Mitt kungadömme för en bit ost

När man med drömmande blick pratar om hur gott det hade varit med en bit ost.
När man återanvänder sina tepåsar flera gånger.
När man inte minns när man åt en påse chips senast.

Då inser man snart att ens livssituation faktiskt har förändrats. En student har strax över 7 000 att leva på i månaden. Till det måste vi betala hyra, mat, skollitteratur och försöka leva ett drägligt liv. Jag undrar hur många andra i vårt samhälle som kan tänka sig leva på så lite i månaden. Vissa tvingas till det men för många är det en omöjlighet.

Jag tänker inte få det här inlägget varken till nån predikan om att höja studiebidraget eller ett tillfälle till att klaga på livet och allt där till. Det slog mig bara just hur man plötsligt inser hur vissa sakers värde plötsligt förändrats. Saker som tidigare varit självklara är nu en lyxvara.

Kärleksfull

För övrigt har jag kommit på ett nytt favoritord.
Kärleksfull, ett mycket praktiskt ord.

Och då menar jag full som i berusning.

Havet

Vi är många som talar om havet
Men få har havet i sin blick
Och vi är många som talar om himmelen
Men få kan förstå en evighet.

Lisa Ekdahl är jävligt bra.

Hon

Hon är det finaste jag vet.
Hon, min underbara Kanin.

Smörja

Ibland undrar jag hur många gånger jag sent på natten skriver ett konstigt inlägg för att sedan, dagen efter, ta bort det till rösten av en inre dialog som undrar hur fan jag kunnat skriva sån smörja.

Stirra

Röstande

Omröstningen är avslutad och resultatet är tydligt. Jag ska fortsätta med skrivandet, likväl som kollagen.
Ni har dock varit mycket dåliga på att rösta - skärpning! *muttra*

En blick bakåt. Ett steg framåt.

Om man stannar kvar på samma plats tillräckligt länge tynar allt bort med tiden. Men om man ger sig av, och lämnar allt det bakom sig, kommer minnerna mot en som en hink med iskallt vatten. En del skulle kanske kalla det nostalgi.

Att tänka tillbaka, och se hur mycket som hunnit hända. Att se på vänner man haft och hur man själv utvecklats under färdens gång.

Kan man verkligen hjälpa att man får en klump i halsen, när ordet "farväl" vilar på ens läppar?

Bloggens priotering

Jag har nu utlyst en omröstning här till höger (handen du petar dig i näsan med).
Den handlar om varför just du i första hand besöker min blogg. Jag funderar nämligen på att ta bort mina tankestormar till texter och bara publicera min kollagekonst på bloggen.

Ni kan också kommentera på det här inlägget om ni vill.

Tack på förhand!

Blickfång

Evolution

Fina sopor

Klipp och klistra

Imorn börjar jag jobba. För att behålla min coola, mysteriska image (maskerad-hjälte-syndrom?) nöjer jag mig med att säga att jag kommer att ägna mina dagar åt att klippa och klistra... fast i digitalform.

Mysbonus:
Notera Mys:et i "Mysteriska"

Krama Världen!

Ikväll, under insikten om min kommande flytt, stod jag och beundrade utsikten från mitt nuvarande hem. Jag insåg där att jag förmodligen aldrig kommer möta en vackrare plats än utsikten från mitt hem under dessa varma sommarkvällar. Som en känsloflod insåg jag att jag faktiskt skulle lämna en utsikt till vilken jag i över tre år, blickandes ut över dess horisont, konfronterat många frågor.

På impuls sträckte jag då ut mina armar och omfamnade min utsikt, som ett sätt att säga "tack" för att det låtit mig finna ro till dess skönhet.
Det kändes skönt att visa min kärlek till världen, om så bara genom en kram. Och jag lär göra det igen, för det finns på tok för lite kärlek i den här världen.

Är det nån som vill Krama Världen med mig?

html-romantik

< !DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 4.0 Transitional//EN" >
< html >
< head >
< title >Puss! < /title >
< /head >
< body text="white" bgcolor="red">
< br >
< br >
< br >
< center >
< h1 >Kaninen är den finaste i världen!< br >
Puss <3< br >
< /body >
< /html >

There's a war in your head.

There's a war in your head
I know it's hard to belive
when belive it self it at question
But please
Just let it stay alive.

And one day
we might be able
to belive again.

There's a war in your head
and it kills you more for each day
But if it dies, we have nothing more
So please
Don't let the hope die

Rätt.

Du är så rätt.
Tusentals kärleksförklaringar till all ära men egentligen är det, det enda jag behöver säga. Aldrig har jag känt samma känsla av att det här är just precis helt rätt, aldrig förens nu. För det är du, rätt.

Den leende Dagen K

På torsdag är det Dagen K.
Jag längtar ovanligt mycket. Egentligen är det rätt märkligt, för ju fler gånger jag träffar henne, det så mer längtar jag till nästa gång. Eller nej, det är fel - När vi bestämmer en ny dag att träffas, när jag har ett mål att se fram emot, då börjar jag längta.

Det är hennes leende, det måste det vara. Det är som en drog. Varje gång hon ler mot mig går jag in ett rus, Lyckans rus.

På torsdag är det Dagen K. Då ska jag knarka kärlek och sväva bort i lyckorus.

Bokstäver

En del har undrat över varför jag envisas med att skriva med ett så klumpigt typsnitt som Courier New här på bloggen. Och till råga på allt med fetstil!

Svaret är enkelt. Jag gillar det, det är mysigt!
Liksom hallå! Kolla hur fina mina "m" blir!!

Som följd av detta kommer här en hyllnings dikt till den fina bokstaven.

m m m m m m m m m m,
m m m m m m m m m m m m!
m m m m m m m,
m m m m m m m m m m m.

Studenten

JAG SKA TA STUDENTEN FÖR HELVETE!!!!! :D :D :D
.... HELVETE! JAG SKA TA STUDENTEN!!!! :| :'( :'(

Kvinnligt - Manligt

Kaninen och jag testade byta skor, mest för skojs skull.
Men så här i efterhand kan jag se en djupare symbolik i vårt skobyte.

Det här med könsroller är ett tråkigt, omysigt kulturellt förekommande. Jag tänker inte snurra längre in i feminismen än att konstatera, som min plikt som mysighetsminister, att könsroller är ytterst omysigt. Det gillar vi inte.

Dåtidsångerst

En ofta återkommande känsla är att jag avskyr mitt tidigare jag.
Inte så att jag var en helt annan människa då eller så, jag bara tycker det är jättejobbigt att titta tillbaka. Varje gång jag ser något jag gjort från förr fylls jag av ångest.

Egentligen handlar det om att jag generellt ogillar det förflutna, oavsett vad det är. Jag har väldigt lätt för mig att bara tappa gamla vänner när jag skaffar nya. Behovet av det som fanns förr är inget som intresserar mig, utan nu.

Även om andra kanske inte ser det, så har jag förändrats otroligt mycket på bara ett år. Jag får ett obehag när jag ser bilder från då, och mår direkt dåligt när jag ser från ytterligare ett år tillbaka. I min eviga utveckling ingår det liksom också att förkasta och avsky det jag var tidigare.

Jag tänker nu i princip släppa en sån här minneskälla som jag haft i över två år. Jag känner mig inte som den längre. Just nu är jag mitt uppe i ett behov av förnyelse och förändring och då ska denna, som för mig kanske är den mest symboliska av alla, givetvis försvinna från mig.

Farväl du gamle.

Pundarögon

Tänk om vi hade varit nattdjur, vilka stora ögon vi hade haft då.

Min nya pansar

Sakta och försiktigt drar jag bort en sönderbränd bit hud från mina ömmande axlar. Hud, likt ett gammalt skal som kom sig att symbolisera något jag nu tänker lägga bakom mig. Kopplingen till de sönderbrända axlarna och den kvällen är stark. En kväll jag helst vill glömma. Men bakom varje liten flagna av hud döljer sig det ny.
Därför blir jag inte äcklad av den lossnande huden, utan snarare lättad.

Visst, jag skrattar med er andra när jag berättar om kvällen. Men skrattet är bara för er. Det som hände den kvällen orsakade en kaotisk inre kris som jag aldrig kommer att kunna få er att förstå. Förmodligen kommer jag också behålla allt det för mig själv, det skulle ta för lång tid att ens försöka. Jag tänker fortsätta skratta åt det, glömma och avdramatisera och även om jag vet att det inte kommer att läka den kränkningen där inne, gör det allt i alla fall lite uthärdbart.

Jag drar bort hud. Gammal hud och jag ser en ny, öm och skär.
Låt den nya få finnas där och låt den skydda mig, min nya pansar.

Nu kan jag gå ut och möta världen.

Kramp i Käken

När jag pratar med dig i Pusseltelefonen upptäcker man plötsligt att man suttit och lett i flera timmar. Undantaget är ett regelbundet skrattande.
Du är min kramp i käken <3

Ångerst och splittring

Idag känner jag mig splittrad.
Jag har inte koll på något och jag inser att jag tappat en massa viktiga papper.
Jag har ingen lust och ingen ork. Ingen energi.

Jag satt och funderade på varför jag känner så här. Sen insåg jag att jag faktiskt hade mösspåtagning inför studenten i fredags. Alltså grundar sig ångersten i dels insikten om att studenten står bakom hörnet och att jag dessutom var igång och studentfestade i 14 timmar, kanske inte så konstigt med andra ord.
På detta kan man med stor sannorlikhet lägga till att jag inte fått träffa mitt lyckopiller på tre veckor.

Fick erbjudande att hänga med bort till en vän, men nej, idag får bli dagen jag ägnar åt att försöka få ordning på just, min dag.

Kärleksbärare

Kärleksbärare av Mysighetsministern

Arbetsmagen

Idag kände jag min mage arbeta!
Jag hade precis ätit upp ett gott mål mat och lutat mig tillbaka med en lagom trött-mätt känsla. När jag lade mina händer att vila på magen kände jag hur det rörde sig i magen på mig. Som en organisk pump guppade magen minimaliskt upp och ner.
Det var spännande
.... tycker jag!

Sommarlek och lövraceing

Ikväll va jag och Lorden ute och promenerade när det plötsligt började spöregna. Vi sökte skydd i en busskur under vilken vi gömde oss i en längre tid. Doften av blöt asfalt väckte åtskilliga sommarminnen och snart var vi i full färd med att skapa små barkbåtar av ett par löv från ett träd bredvid busskuren. Dessa fick forsa fram i vägkanten ner i brunnen utanför där vi satt.
Leken övergick snart till en seriös undersökning och ett storslaget race arrangerades mellan tre löv i olika storlekar. Tävlingen genomfördes i var sina separerade lopp så de inte skulle knuffa ut varandra.

Tävlingsresultatet blev följande:
Lilla lövet: 30.3 sek
Mellan lövet: 30.8 sek
Stora lövet: Misslyckades att fullfölja loppet.

ORKAORKAORKA

En dag utan inspiration och kreativitet är ingen bra dag för mig. Eftersom just allt jag gör kretsar till någon form av skapande slutar det med att jag inte har något att göra.

Som plus på det är jag trött och grinig, detta har jag insett är för att ost och sånt där vitt toastbröd, inte är någon vidare näring för att klara av en dag.

Det brukar vara så här inför jag ska göra något speciellet, då försvinner lusten liksom och jag vill att saker ska ske nu nu nu. Hörde det fanns något som hette tålamod, det får jag slå upp på wikipedia och lära mig mer om.

Vanligt förekommande ord för dagen: ORKA!

Bok-BMI?

Jag har börjat skriva. Vad det slutar vet jag inte, men det är en början. Jag hatar att säga att jag skriver på en bok för böcker är tjocka och jag vet ju inte på vilket BMI texten slutligen hamnar på, men för enkelhetens skull kan vi säga att jag skriver på en bok alternativt en novell.
Det lär inte bli något stort men det är rätt kul att skriva skönlitterärt. Det är väldigt renande och avkopplande just för det tvingar en att låta saker ta sin tid. För att få fram en berättelse får man inte stressa sig fram.

Det är kul att få fantisera lite i alla fall, vi får se om jag fortsätter.

Kallprat

Kallprat av Mysighetsministern

Mys x 14

14 är en mysig siffra.
Varför? Jo för just nu har jag 14 ljus tända i mitt rum och det är i sanning verkligen mysigt! Ett ljus är mysigt, gånga det med 14 så blir det ju enligt mysig matematik mycket mer mys.
Och så låter det rätt mysigt också, "Fjortån".